Je suis adhérent moi

Det blev balett i torsdags alltså, koreografi av William Forsythe. Operan i Lyon är - likt Louvren i Paris - på franskt manér tillbyggd med en glaskonstruktion som står i skarp kontrast till den annars klassiska byggnaden. Den har sin charm. Däremot var insidan till viss del en besvikelse. Svartmålad, på många ställen hade färgen flagat, stolsitarna var i svart plast - ett uttryck för fransk svårtillgänglighet, men det föll platt. Som interiören på en fristående teater i någon förort någonstans. För lite ornament, för lite sammet och plysch.

Har blivit medlem i ett förening, vilket tydligen är mycket franskt. Det är ett litet ställe fyllt av sällskapsspel. Gårdagskvällen inleddes där med cidre brut och förlorad taktik. Resten av kvällen gick som den brukar. Men med några oväntade inslag, också så comme d'habitude. Blasts from the past och jag fick känna mig väldigt charmig. Plötsligt fungerade franskan sådär magiskt som den gör bara ibland, och jag kände mig inte alls så hämmad språkligt utan kunde till och med skämta, vara ironisk. Sedan bondade jag med ett gäng kids som fortfarande går på lycée och som inte kunde sluta prata om sitt band. Men de hade koll på sin musik. Med The Hives som första association till Sverige, inte köttbullar eller IKEA. Vi stod på rue de Marseille och hängde, jag och de, och de höll på och ringde runt och vi skulle på någon efterfest och kanske på någon bar. Fick plötsligt känslan av att vara gammal och vis och de var små och ganska galna, lite naiva, oerfarna.

Förmiddagen bestod idag utav ostprovning. Lokaltillverkade riktiga ostar, spektrum av smaker och en bra Merlot. Allt före lunch, bara i Frankrike.