-you are my destiny, cohen-go save the world, summer roberts

En eftermiddag springer jag med korta steg på kajen, det dunkande huvudet gör sig påmint, jag borde sakta ned. Jag vet det. Men jag kan inte sakta ned den här fredagen, den rör sig i en annan hastighet och jag har återigen glömt vilken pedal som är bromsen. Är det den längst till vänster? (Det är en säker bilförare vars körkorts prövotid går ut nästa månad.)

Mitt huvud dunkar, en tablett, mitt hår är smutsigt, en dusch. Tortellini, terrass, vin, wasabi, vodka pommes. En buss till häng vid Foch. Jag trodde tidigare att det var här galenskaperna hade sitt näste, här vid Foch. Men de dyker inte upp vid Foch. Foch är fredat område kväll efter kväll. En buss till rocktävlingen som A anordnar i Villeurbanne. Där går vi rakt in i väggen av galenskaper precis som den lilla fågeln oförberett flyger in i glasdörren på verandan. Intet ont anande.

Sedan små fragment av det som inte är sammanhängande, det som jag hade velat kunna bromsa. Bilturer. Ett försök - av mig såklart, mina franska vänner förfasas - att få två polismän att förstå hur otroligt osamarbetsvilliga och ohjälpsamma de är, i Sverige kan man minsann be polisen att köra hem någon om det skulle behövas och då hjälper de till, säger jag. Här skrattar polisen mig upp i ansiktet. Brist på pengar, så jag tigger ihop till en hel kebab och en portion pommes frites, mer ketchup, mer majonnäs, car il le faut. Lite extra drama. Jag som får nog och skäller lite på Elli och S-U till slut, S-U som säger Jag förstår ingen svenska, men jag förstår att du är arg. Vad vill du att vi skall göra, du bestämmer? Då kan man såklart inte vara arg längre.

Dagar då jag går till kajen och sätter mig med grammatikhäftet i knät men fastnar i dagdrömmen med musiken som stänger ute barnskriken, dj-båset och vattenplasken, med blicken som fastnar tomt på Hôtel Dieu. Så borta att när någon berättar att de såg mig från bron och försökte påkalla min uppmärksamhet utan att lyckas, då blir jag inte det minsta förvånad. Det såg ut som om du hade tänkt plugga säger någon, men det gjorde du verkligen inte. Att man ens bryr sig om att låtsas vara vettig, nyttig, ordentlig. Det är lika genomskinligt som glaset kranvatten att jag är ingetdera.

on est là
on est beau
on est chaud
on est classe
on fume trop
on boit trop

Jag skriver tentan på känn. Jag har år av missad grammatikundervisning att ta igen, det är på tok för sent nu. Vad är ackusativobjekt? Vad är dativobjekt? Verbkonstruktioner och prepositioner. Grammatisk teori. Jag har absolut ingen lust att lära mig, det här är det tråkigaste jag vet. Det regnar också, det är himlen som har öppnat sig och nu straffar oss för veckor av lättja. Det gör mig rädd, jag är så göteborgskt/bergensiskt-skadad att jag tror på fullt allvar att om det börjar regna, kommer det aldrig mer att sluta, det är syndafloden och nu följer veckor av mulen himmel utan skymt av sol, veckor av grådis och ett blött ettrigt duggregn.

Ikväll slutade det att regna, ikväll tittade solen fram. Det är en anledning som denna som förklarar varför Frankrike är bra för mig, Frankike tar cynikern ur mig, bit för bit.

Hos Ebba får jag fattiga riddare med lönnsirap. På madrassen under sovloftet tittar vi på OC, och nu har jag tyvärr sett de allra sista avsnitten. Mina kinder är uppmjukta av blöta tårar. Det är slut, det är verkligen slut. There's nowhere I would rather be säger Teresa till Ryan på prom night. För mig finns det ingen verklighetsflykt jag hellre skulle befinna mig i. Men det är the end of an era, precis som Carrie konstaterar i ett av de sista SATC-avsnitten. De stora tv-serierna som blir ens parallella världar, med goda vänner som man verkligen känner, med en jargong som känns som ens egen. Drama, drama, jag är sentimentalt skadad. Jag skall försöka gå vidare, om bara jag kunde få lite fler avsnitt Weeds.