Wrecking Ball

Om det bara tiden kunde stanna ibland, som en fredag med staden och helgen för mina fötter. Ett glas vin pa ett torg, det hade varit fint.
Men det är mandag och allt gör lite ont. Djupa suckar och känslor ackompagnerade av Emmylou Harris. Morgon med kausala bisatser, emfatiska omskrivningar och opersonliga uttryck. Grammatikläraren har kommit ned fran Göteborg, en rivstart med konjunktiv och tva veckors intensiv undervisning ligger framför mig. Fransmännen har höstlov och universitetskorridorerna är öde. Sa far jag känslan av att ga in i en glasdörr, pang, här är verkligheten.
Lite pics fran veckan som gatt för att försöka glömma här och nu.
För det var ju helt fantastiskt att vi levde pa terrassen i flera dagar; at frukost, middag, drack cidre brut och myste med pepparkakor, malade naglarna och pratade länge. Det är nog nagot vi snart kan glömma. Om fyra dagar säger prognosen sol, men blott 6 grader.

Och vi var i parken och tittade pa spännande djur, en hetsig leopard, snygga tigrar och dansande elefanter.

Dessutom var vi ute och viftade i nattlivet, c'est normal.



Men nu, tillbaka till framtiden...

2 kommentarer:
Spring inte in i några glasdörrar, du slår ditt lilla huvud! Verklighet sucks ibland, men det är ju först då man kan uppskatta topparna...
Jo, jag vet, och det är ju sa. Rosa bubblor blir mycket otillfredsställande ganska snart.
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida