Dont go, no don't go

Martini, champagne, något i mitt glas. Blondinen brunetten alla andra. Folk jag känner, folk jag kände, folk jag vill känna mer. Befinner mig i intet av allt och vill helst stanna.

Japansk nutidsspegling på Moderna muséet. Promenad i den mörka parken, varm vind mot kroppen. Steg längs kajen. Blyg, vulgär, intentioner slåss mot impulser. Fel bro på hemvägen, igen och igen, när lär jag mig? Fin flicka vid mitt köksbord, stunder jag vill spara, stunder jag inte accepterar tar slut.

Och Sofie ger mig kloka ord. Som att sådan är jag. Jag trivs, skapar mig ett liv där jag är, anpassar mig, vill ha mer. Men innan jag kan släppa taget om något för att kasta mig in i något annat är det så svårt, skrämmande och det känns så onödigt. Visst vet jag någonstans att det kommer att ordna sig, bli bra, i'm gonna be fine. Fast ändå;

Mer, mer, vill ha mer.