je suis la vide

Jag var tom. Tom och trött och osäker. Och rädd. Hade så många märkliga gäster idag att jag blev paranoid. Min chef upptäckte dessutom en bil parkerad på uppfarten och kollade den med polisen som berättade att den tillhörde någon slags kriminell person - ja, åtminstone inte en våldsverkare sade min chef. Plötsligt var jag ensam kvar i receptionen, i hela kontorsbyggnaden faktiskt. Jag hörde steg överallt. Jag var övertygad om att jag skulle bli knivhuggen och rånad, mördad och hittad i en buske dagen därpå. Hoppade två meter i luften när det plötsligt stod en kvinna framför disken - jag hade inte hört henne komma in. Nerver som tar slut innan de börjar. Jag har aldrig vett att bli rädd innan någon påpekar de uppenbara farorna för mig. Först då blir jag rädd. Då blir jag vettskrämd.

Är nu mer full av tankar och som vanligt förvirrad/förvånad. Jag pratar med frankrike på msn. Upplagt för okonstruktivitet. Om jag intygar att jag just nu bara vill ha kvällar som gårdagens, borde det vara okej. Kvällen då jag och elli parkerade oss i soffan framför monstertv:n med sushi, tryfflar och crème brûlé-choklad. Såg en isländsk film som var våldsam, stark och fantastisk. Children (Börn). Borde verkligen ses av många.

Nu mer OC.