sagan om den beslöjade kvinnan

"När hon stängde dörren om sig och stod på taktrappan i skymningen, greps hon av en ännu starkare ängslan. När hon slöt till dörren, var det som hon hade lagt på locket till en sarkofag; som om det ljusa rummet med hela hennes livs lycka hade stängts bakom henne. Hennes fötter kändes fyllda med bly, och när hon kom ned, måste hon sätta sig på brunnens stenkant och hennes tinningar bultade. På en gång gav det sig tillkänna med omvälvande tydlighet, att det inte rörde sig om ett nuvarande, utan ett framtida lidande, vars skugga föll över henne som en slöja av bly." (Hugo von Hoffmannsthals, 1900)

Ganska ofta. Just så.