saoule ellen

Vad gör man när man är så ledsen att man är distraherad till punkten utan-förmåga-till-fokus? Vad gör man när man är så arg att man fruktar att den enda utlösande kraften för aggressionen måste bli ett fysiskt slag mot någon? (Det finns ingen i min direkta närhet som förtjänar det.) Vad säger man när någon frågar hur det är, VAD DET ÄR, och man inte kan svara för att man inte har den blekaste aning om orsaken till all emotion. Och sedan börjar man spekulera och göra amatörmässiga tolkningar, och så tror man att man har funnit ett svar, men det är så långsökt och djupt liggande i det undermedvetna att man tvivlar på om det verkligen kan stämma - kan det vara så - är jag en främling inför mina egna känslor? Jag är i brist på bättre förklaring hur som helst.
Och alla dessa VAD OM. Vad hade hänt? Om jag inte hade krupit ned i min egen säng under ett mjukt täcke, den arga kroppen på parmesanströdda, chokladfläckiga lakan. Vad om jag istället hade behållit peruken och solglasögonen på och satt mig i en bil tillsammans med Nko, L-S, Q-N och en farligt förvärvad främlingslegionär, om jag inte låtit ruset avta utan bara spätt på det på vägarna uppåt genom Europa, om jag kommit fram till Amsterdam för att leva la merde i tre dagar. Tänk vad jobbigt det hade varit säger Elli, inga rena kläder och utan möjlighet att komma hem. Tänk vad jobbigt försöker jag intala mig själv, men egentligen tänker jag inte det när de duktiga dagarna skall hinna bli fem och solen skiner men det finns ingenstans att gå.
Min mage är uppblåst och svullen, och jag undrar varför. Är det något som jag inte tål? Min mobil är tyst, och jag undrar varför. Är det någon som jag inte tål? Jag äter franskt lösgodis i mängder, men ångrar mig när jag blir svimfärdig av sockerruset efteråt. Lagom är ett svunnet begrepp, det existerar inte längre i mitt ständigt krympande vokabulär. Jag tänker på Hedvig i Orden runt från A till Ö och att det måste vara det bästa programmet ever. Kan man youtuba det? Finns det kanske hopp, kan jag återvinna orden ändå?
På IKEA är det som alltid, som hemma, köksskåp som heter Tidaholm och värmeljus i hundrapack. Jag köper rökt lax på tub, tunnbröd och hushållsosten som jag drömt om. Jag undrar vad det är för fel på mig när jag tänker att det skall bli fint att tillbringa sommaren i Sverige. Men så minns hur jag tänkte när jag missade den för att jag slet på ett hotellgolv i Aten. Sommaren i Norden är speciell och oersättlig, just det.
För vi går ut en fredagkväll och det är ingenting. Staden ligger död under mina tygskoklädda fötter, barerna och båtarna är visserligen fyllda med folk - men låt oss vara ärliga, de är helt döda. Och sedan går vi ut en lördagseftermiddag med varsin Beerlao i väskan, det är fortfarande klibbigt och varmt på kajen, och skatarna i bowlen lever verkligen, det vet man när de ramlar illa, men studsar upp. Vi sitter på stentrappan och känner igen dem allihopa, vi omsluts långsamt av en stor grupp människor och det är mer oförutsägbart än man kan förstå. Vi går på apéro och hittar människor som jag aldrig trodde skulle återvända i ett stycke från bilfärden utan reson, men de överraskar mig och lever väldigt mycket. Jag bråkar när någon för n:te gången avbryter min musik och jag frågar vad är det för fel, pourquoi tu me fais la geule? Men fransmannens verklighetsbild ser inte ut som min, och därför - Je t'adore.
Det gör ingen skillnad att jag strövar på en annan kaj än jag brukar. Q-N har för alltid förlorat min uppmärksamhet, och det är synd att han inte förstår det. Jag lyssnar, dansar och sjunger till två låtar, en mash up med Busy P och M.I.A. och Stomp med Young Buc, G-Unit west. En gång till. En gång till. Biggie skrattar sitt nallebjörnsskratt så att hela magen hoppar när jag står framför honom i vit klänning med Sue Ellen-hår och lip infusade läppar - och över dem en stor svart mustasch. Och när jag stiger ned för trappan som leder till marquisens köl vänds förvånade välkända ansikten mot mitt och jag vet inte vart jag skall vända mig själv. Det löser sig ju alltid. Det gör det ju. Jag och Y-S lagar något som väl egentligen aldrig var sönder, och jag tror att jag verkade lova något trots mina inre mycket utagerande protester.
Så är det plötsligt nästa dag och vad hände? Och VAD OM? Jag hittar något i min väska som absolut inte är mitt. Jag tittar på min mobil och ser 13 missade samtal, 2 nya meddelanden och funderar på vad jag skall tycka om det. Jag tittar ut på terrassen och ser lämningar från kvällen innan, jag tittar upp mellan hustaken och där är solen. Jag funderar på vilken bagel jag skall äta om en timma och hur gott det skall bli med en stor kaffe latte.