jag kommer hem tidigt - i morgon bitti

Det är påsk. Från hyllorna på Monoprix skriker gigantiska chokladägg à la Kinderägg, Barbapappa och Strawberry Shortcake uppfodrande på alla barnen, i rabatterna blommar påskliljorna sedan länge och på Bahadourian kan man köpa äggfärg i kassan. Hemma äter vi sallad och dricker vin, om allt det övriga har jag ingen aning.
Det är skärtorsdag och ett år sedan min farmor gick bort, sedan hon flög till Blåkulla. Fortfarande är det hennes ansikte som jag ser vissa nätter precis innan jag somnar och den lite skrovliga, fast mjuka, rösten kan jag återkalla när helst jag vill. Min farmor är mer svårtillgänglig, men hon är inte borta.
Det är morgon och i mitt huvud dunkar mörkret, men inte mellan hustaken, där är det strålande ljust och det kan jag avgöra till och med inifrån hålan på rue Pasteur. Allt jag hoppas är att det är lika varmt som vackert för då blir det rakt inga studier (som om någonsin), för det bär till kajen för att sitta i solen med Henry Miller.
Det är sen natt och för många glas vin och klart som tusan en till shot. Ingen särskild frågar om alla svenskor har så fina luggar och Elli svarar att nej, vi är systrar, det är därför. Jag sitter uppsvängd på en barstol i någons solglasögon och en snubbe rumlar förbi och vill låna min jacka. Mon veste, il est à moi, förklarar jag hårt. Puman runt min hals är också min, inga kompromisser. Kindpussar till den kungliga Karl som alltid lyckas vara lika berusad som jag, och vi pratar om Y-S, vi får se säger jag. On verra säger hans tjej. På andra sidan landgången ligger E raklång med huvudet fastklistrat i stenläggningen. Kom igen tänker jag och brister in i hennes ljudliga skratt, snart står hon upp igen men håret är tilltufsat och någon klappar henne omsorgsfullt på pannan.
I Göteborg bjuder mamma på en lägenhet. Här i Frankrike framtidstänker jag och inser att jag inte jämt kan vänta på att besluten tas åt mig, i min frånvaro, för det blir så sorgligt i slutändan. Det känns spännande, och skrämmande.