make it happen

Om och om och om igen, Hot Chips remix av Amy Winehouses Rehab, jag verkar verkligen inte få nog. Det här är det bästa och mest dansanta jag har hört på länge. Och jag är spänd av förväntan, om bara några timmar kommer TGV-tåget att bromsa in på på Part Dieu, jag kommer att stå där mitt i massan på en full perrong. Och vänta. Vänta på de bästa föräldrarna och den bästa lilla brodern. En dag som denna är inte riktigt som alla andra. Dessutom har jag lämnat in min TEP om europeiska unionens historia, den som är så full av märklig fransk meningskonstruktion att jag blir lycklig om halva budskapet når fram. Jag har abslout språkfrustration. Vad är det med den här helvetiska grammatiken? Varför behärskar jag aldrig den här franskan? Det är lika med alla andra veckor och fikor och samtal med människor runt omkring. Jag förstår inte vad som sägs, vad menar du? Jag kan inte ens formulera det jag vill säga. Jag ger nästan upp. Så påminns jag om allt det där andra. Såklart. Vinet och vädret (som i och för sig momentant sviker mig totalt). Och lika snart har jag kapitulerat, klart att jag stannar. Såklart att jag gör.