Fler timmar pa mitt Internetkafé

Nu fryser jag i ballerinaskor och tjocka strumpbyxor, vinterhalvaret är pa intag. Jag är livrädd för att jag snart skall vara frusen ända in i benmärgen ännu en gang. För att vinterdepressionen langsamt skall komma smygande. För att jag skall försvinna in i ett halvsovande tillstand och inte vakna igen förrän i april och da undra var jag egentligen har hallit hus i fem manader.

Fick ett samtal ifran David, nagonstans i norra Frankrike, och vi konstaterade att landets gator är tomma. Det är helgdag. Han lät lite uttrakad och jag kände igen mig. Som kvällen igar; jag hade jag ingen lust att ga ut, ingen lust att dricka alkohol, jag ville bara bädda ner mig och dricka varma saker och titta pa repriser av gamla tv-serier i oändlighet. Men vi har ingen tv, vi har inte ens Internet hemma och jag har inget rum att stänga in mig pa. Inte ens min mozzarellasallad smakade särskilt gott. Sa jag kokade kaffe och skrev listor i stället. Till exempel listor pa saker jag gillar mycket/saker jag inte gillar alls. Sa gick min kväll, och jag var väldigt produktiv, men till vilken nytta? Kunde ju som E istället ha utnyttjat en innesittande kväll genom att studera. Too little too late.

Folk hör av sig fran varmare platser (läs föräldrar i Sydafrika, vänner i Australien), och jag önskar lite att jag ocksa kunde fa känna varma brisar i mitt ansikte. Jag vill ha saltstänkt har och ljumma sommarkvällar. Men det är att förglömma, och jag far istället försöka glädjas at de fina sakerna som arstidsskiftet innebär. Som att mörkret som faller till en början är bade mysigt och spännande. Som att ens känslor av melankoli faktiskt är befogade. Som att höst/vinter-garderoben ger sa mycket mer spelrum, fler lager att arbeta med: Sjalar runt halsen. Raggsockor i stövletter. Dogtooth coat and baker hat. LBDs and great jewelery. Knit wear and opaque tights. Bless you Vogue and ELLE.