Bah, oui

I måndags konsert The Roots-The Seed...the weed. Det var hejhej till mes potes som jag träffade i trappan på Transbordeur. Varm folkmassa, en känsla av sammanhang, gunga i takt.

Och nu är jag wifiad framför macbooken igen. Jag springer runt runt i mitt hamsterhjul; sover-äter-softar-Internet-handlar-träffar någon-sover. Gör bara saker jag gillar, gillar det men inte att vi har tenta imorgon. För jag förstod i stort sett ingenting av den franska komedi från 1980 som jag drack rödvin till igår. Huvudpersonen pratade visserligen kanadensiska, men så värdelöst ändå. Kan kommunicera det viktigaste, som jo jag kommer förbi, jo jag vill ha vin, jo tack kaffe. Yo behövs mer än så? Har även lyckats kommunicera till hyresvärden att det läcker lite under vår diskbänk, inget allvarligt, men det droppar. Nu har hon skrivit ett mail med tusen frågor, och jag måste försöka utöka mitt avloppsvokabulär innan jag kan svara.

En grå dimma ligger över Rhône, men jag har plockat fram mina ballerinaskor igen. Det regnar, men det är milt, inte decemberaktigt. Under eftermiddagen ramlar Carolines pojkvän in. Det skall bli spännande och roligt för hennes skull. Livet är fint på 20, rue Pasteur.