don't think twice, it's allright

Jag går vägen mellan mina föräldrar och Drottningtorget, och blurr, det känns som det endaste enda jag gjort - oavbrutet - någonsin. Vädret känns också konstant, har det verkligen varit sommar - någonsin? Det är rått, grått, blåsigt och blött och det är inget nytt. Vissa saker är nya nu. Idéer har tagit form i mitt huvud och jag vågar säga dem högt. En ny plan som jag kanske till och med ska realisera. Kanske bara för vad det är värt i känslan av riktning och lättnad. Men på samma gång, med val nischar man sig och det gör mig rädd. Det är mina beslut som definerar mig inför andra. Jag vill helst inte alls defineras. Jag som bara försöker vara. Det är ju så. Statusspel som leks av andra trycker mig. Jag vill så gärna att de också bara ska vara. Då mår vi som allra bäst. Det är allt jag önskar.