dette er òg en forunderlig by

Veckodagar, vardagar, helg, helg. Allt är tid och så mycket av den eller alldeles för lite, nej inte alls lagom. Vad ska jag göra, inte göra, och var ska jag börja? Jag har landat men är inte rotad. Vad betyder det när allt jag ser runtomkring mig är fransk jord ("frankrike is da shit") och vår. De timmar jag tillbringar på biblioteket på kajen är så konstruktiva och jag känner mig på ett oväntat sätt hemmastadd. Ljusa väggar, sköna stolar, stora fönster och det finns gratis trådlöst att surfa på när man inte orkar läsa längre. Andra timmar tar jag promenader på kajen, jag går länge och åt ett nytt håll där inga minnesmärken påminner om saker som redan har hänt. Inte för att jag lyckas glömma dem ändå (båtar där kvällar flutit iväg med vild och alltid opålitlig flod/brofästet där en natt en gång blev vit/gator och hus som kantar Rhône, och hyser människorna) men mina steg är riktade, de är pilar och de pekar rakt framåt.

Kroppen är under kontroll, men genom den sipprar mitt inre ut, det flyter ut, det svämmar över. Mina konturer är optisk illusion, jag slutar inte där du tror, jag börjar inte där du förväntar dig. Jag försöker utan framgång ta reda på vilka tankar som är mina, vilken vilja som är min. På citronen är ansikten välbekanta och allt ren repris. En man med stort hår och stor näsa säger salut chèrie, men det flyger rakt över mitt huvud och jag förstår inte hur det kunde vara meningen att det skulle träffa mig. Ändå ekar orden oupphörligen därinne och forsätter på samma vis resten av kvällen. Förutom kanske när Prettiest Boy Alive spelar I'm from Barcelona och det plötsligt blir sommar och P3, Haga och hemma i mitt huvud. En nyvunnen bekant undrar om jag är otrevlig (jag skyller på glappet mellan mig och språket) och vi samlas kring norska fenomen istället; Kari Bremnes, Lars Saabye Christensen, Erlend Loe, han säger La Faim och jag tänker Knut Hamsun och Sult och Markens grøde och gud jag hade glömt hur bra de är. Uppmärksammas på att min klädsel är mer uppseendeväckande än jag hade förutsett (jag skyller det på det dåliga ryktet), men kanske är det bara jag som tolkar allting fel. Det är så svårt att avgöra, och allt kan skyllas på avgrunden mellan mig och språket. Vi beger oss därifrån för att gå till en fest som aldrig blir av, så istället går vi, vi dricker Muscador direkt ur flaskan. Ännu en stund senare gör den mycket lilla dj:n en turban av tyg på Ellis huvud, han är väldigt ivrig, och han vill bjuda ut oss på ett glas snart("och när jag säger något så menar jag det, även om jag är dj"). Och nu är det lördag igen, föga förvånande, och det kan bli vad som helst igen. Efter top model och internet, efter etc och så vidare.