he'd be a diamond

Kanske är det för lite sömn som gör mig trött. Jag jonglerar två jobb och måste jag välja bort något sover jag mindre. För jag vill inte missa, ingenting vill jag missa. Mamma påpekar mina mörka ringar under ögonen och när det väl blir helg är jag mentalt ihopskrynklad. Allt som finns kvar av min hjärna är en lobotomerad papperstuss. Tankarna som ekar tomt är en papperstuss. Ska jag stanna inne ikväll? Ska jag göra föräldrarna sällskap i soffan framför mammas TankaFett-klipp The Queen? Borde jag kanske dricka mindre, sova mer? Borde jag planera och strukturera saker? Det borde jag visst. Men jag hatar att missa något. Så jag går ut, jag går till Tältet, går till Skybar - men går inte till efterfest på hotellrum. Sof och jag står i ett panoramafönster, vi ser hamninloppet i vår stad. Det är blank vattenmassa, ljus från varvet på andra sidan och stilla trafik. Jag ser en man vars rollprestation har etsats sig in i mina tankemönster. Jag kan inte släppa det, hans karaktär gör mig varm.

(Dessutom tänker jag sans cesse på ett av Bodil Malmstens senaste inlägg. Det som handlar om översättning av Kafka. Och jag vill säga henne något. Jag vill säga att jag läser för att låta någon annan verkligen TA PLATS i mitt huvud. För att låta mitt jag filtreras av ett annat jag. Nästan jämt är det mitt eget jag som har scenen fri för vilda utspel. Det är därifrån jag vill undan, jag vill slippa ekot av mitt jag och läsningen befriar mig just så. Jag vill säga Bodil Malmsten det, men jag säger det till mig själv.
Mitt jag är med måtta intresserat.)

Så kommer jag hem, det är sent. Jag väcks några timmar senare, det är morgon. Och det är alldeles för sent. Plötsligt är jag på jobbet på fastande mage, klockan är två och män dricker 6:or vodka currant medan de pratar om minnen från Nice: pepitarutor och brunbrända armar. Allt är mycket och utan uppehåll. Jag står i en riktigt stor bar också. Jag är mycket liten i stor bar. Och en film. Och sushibitar och dricka på Kafé Japan. [ingenting] spelar på Storan. Det är roligt att se det med Sof som har haft punkdrömmar mest hela hösten. Juvelen stryker förbi mig. Och vi dansar och dansar. Och det är ljuvligt.