Smelly cat

Idag maste jag tvätta. Jag försöker upprepa det för mig själv och samtidig vinkla det pa nya sätt och tänker att det kanske kan vara lite roligt ända somehow. Men nej, det är inte roligt. Jag maste helt enkelt släpa min lilla rumpa ned till laveriet och deala med problematiken. Jag har fatt intrycket av att Ellinor inte längre tycker att det är okej att jag ateranvänder mina underkläder/att duscharna blir mer och mer sällsynta.

Igar träffade vi en ganska skabbig amerikan. Han forskade i matematik och det ger ju ofta vissa attribut till en person. Dessutom hade han nog läst/sett/förlorats för mycket in i den amerikanska bilden av bohemiska europeiska studenter. Naturfärgade kläder, langt, ovardat har och en uppsyn som verkade avmätt loj. Hur som helst, han har ingen betydelse, egentligen. Men han fick mig att fundera pa vidden av denna snedbild. Borde den inte ha avtagit nagon gang samtidigt som Interrail-generationen blev vuxen? Uppenbarligen överlever vissa saker sin generationsstatus och fortsätter att frodas i sina kretsar. Det förklarar kanske varför det mest eftersträvade för en viss grupp människor är att vara svart intellektuell, ha tovigt har, dricka billig öl, läsa On the road och tagluffa (alternativt aka till Frankrike och fördjupa sig i existensialisterna) - och allra helst alltihop pa en och samma gang.

Check säger jag och inser att jag kanske har hittat min framtid, mitt crew. Om jag da inte tvättar ikväll vill säga.