Je suis nul quoi

Man skall inte vänta med att öppna böckerna till sena kvällen före tentan, jag vet ju det. Egentligen.

Jag är helt värdelös. Inte ens det som jag sa borde kunna - för jag har läst samma sak sa manga ganger, pa högstadiet, pa gymnasiet, pa universitet - nej det sitter inte fast. Roomie känner sig oambitiös, trots att hon redan förra veckan satt och antecknade frenetiskt timme efter timme vid sitt skrivbord. Hon tycker nog att jag är förvirrad eftersom hon frågar om jag inte har nagon ordning pa mina papper. Men nej, mina papper är lika förvirrade som jag, de är spridda för vinden. Tentan, den är likväl skriven nu. Sa jag kan sammanfatta, för man kan ju tycka att det är ganska enkelt:

Det franska samhället är uppbyggt av förkortningar. UMP, PME, TGV, MEDEF, EDF, PS, SMIC, RMI, STO, ANPE, CIMADE, CAPES, CGT, CGC, PCF, ENA.
Fransk historia av överenskommelser och deklarationer. Le code civil, le Concordat, l'Edit de Nantes, la Declaration de Droits de l'Homme, le traité de Versailles. Och nagra artal. 1572, 1815, 1871, 1940, 1942, 1958, 1964. Jo, jo.

Hade lite planer pa att bättra mig och vara duktigare i dag, men nu har jag istället slarvat bort fler timmar än jag vill räkna i cyberrymden. Hemma finns ett par som är sa nöjda att träffas, som fnittrar och retas pa sovloftet. Borde dra mig dit och skriva litteraturuppsats, men nej kroppen vill inte. För den vill dricka kir, dansa - tänka pa allt annat än studieresultat. Och för det far jag inte ens längre angest eller daligt samvete. Livet är sa mycket trevligare pa mitt sätt liksom.