Je suis venue te dire que je m'en vais
Fredag som bestod av att inte gå på thème-lektion. Av att inte skriva min fiche. Av att inte handla saker på Zara. Istället av att smita in hos Raf på jobbet. Han tog rast och vi satt på baren på hörnet med café-clope och jag undrade om han var medveten om vilken fransk klyscha han lever, boho, bobo. Jodå. Det faktum att jag har polare lite varstans i denna stad gör min insida varm. Det är tryggt att veta att jag är inte mer ensam än jag vill vara. Senare samma eftermiddag inhandlade jag torrshampoo på pharmaciet, så nu slipper jag duscha så himla ofta. Boho, bobo.
Fina paret därhemma. De är så bra. I går åt vi kött, vilket jag inte gjort regelbundet på länge. En hamburgare ibland, en kebab då och då, men annars bara sojabiff, linser, kikärtor och quinoa. Så nu måste jag börja ladda inför jul, vill helst undvika den uppsvullna magen hela högtiden. Som när Sof och Sanaz hade varit här och jag inte kunde stänga mina jeans på en vecka, sjukt jobbigt.
Ljusfest, la fête de la lumière. 4 miljoner besökare förväntas till Lyon denna helg. 4 miljoner turister i en stad med 1 miljon invånare, jo det märks. Rue de la Republique liknar mest ett lemmeltåg, har man väl tagit sig in i massan vid Bellecour kan man inte vika av förrän vid Hôtel de Ville. Trop du monde. Nej, har inte sett så mycket av ljusprojektion, för jag känner mig inte så inspirerad. Nöjer mig bra med en drink på Jonkafé, en drink på Andy Wahla. Oinspirerat visserligen, men bra.
Det som rör sig i mitt huvud är mest något annat ändå. Människorna i den här staden, jag vet inte vad jag skall säga. Nu har jag blivit alldeles, alldeles för insyltad i denna saliga soppa av lite allt möjligt. Jag skall sluta förvånas, har redan slutat säga aldrig - med undantag för sammanhanget det-blir-aldrig-som-man-tror. A och L och jag vet inte vad, jag vet inte vem, men vem är vem och vad är skillnaden? Saker jag tror mig förstå visar sig vara något helt annat. Det folk säger till mig betyder något helt annat. En liten törn för mitt ego men inget som inte går att reparera, jisses, jag har inte tid att älta. Imorgon, om en vecka, nästa månad - allt är snart helt annorlunda. Till slut och till sist är det helt okej. Jag har en hel del styrka i mina stövlettsteg, mer än jag tror.
Önskar mina Götet-flickor en fantastisk soirée. Vive la fête!
Och Ellinor: jag tar hand om båtarna, jag tar hand om vännerna. Har bondat med vår granne på 4ème étage - Jonkafé-La jonque d'or som Annick pratade om. Dessutom har jag äntligen luskat ut vad vår brat heter, Sam, och jo det är hans bror. Massa mer - massa mer - allt jag skulle berätta om du var här.
Fina paret därhemma. De är så bra. I går åt vi kött, vilket jag inte gjort regelbundet på länge. En hamburgare ibland, en kebab då och då, men annars bara sojabiff, linser, kikärtor och quinoa. Så nu måste jag börja ladda inför jul, vill helst undvika den uppsvullna magen hela högtiden. Som när Sof och Sanaz hade varit här och jag inte kunde stänga mina jeans på en vecka, sjukt jobbigt.
Ljusfest, la fête de la lumière. 4 miljoner besökare förväntas till Lyon denna helg. 4 miljoner turister i en stad med 1 miljon invånare, jo det märks. Rue de la Republique liknar mest ett lemmeltåg, har man väl tagit sig in i massan vid Bellecour kan man inte vika av förrän vid Hôtel de Ville. Trop du monde. Nej, har inte sett så mycket av ljusprojektion, för jag känner mig inte så inspirerad. Nöjer mig bra med en drink på Jonkafé, en drink på Andy Wahla. Oinspirerat visserligen, men bra.
Det som rör sig i mitt huvud är mest något annat ändå. Människorna i den här staden, jag vet inte vad jag skall säga. Nu har jag blivit alldeles, alldeles för insyltad i denna saliga soppa av lite allt möjligt. Jag skall sluta förvånas, har redan slutat säga aldrig - med undantag för sammanhanget det-blir-aldrig-som-man-tror. A och L och jag vet inte vad, jag vet inte vem, men vem är vem och vad är skillnaden? Saker jag tror mig förstå visar sig vara något helt annat. Det folk säger till mig betyder något helt annat. En liten törn för mitt ego men inget som inte går att reparera, jisses, jag har inte tid att älta. Imorgon, om en vecka, nästa månad - allt är snart helt annorlunda. Till slut och till sist är det helt okej. Jag har en hel del styrka i mina stövlettsteg, mer än jag tror.
Önskar mina Götet-flickor en fantastisk soirée. Vive la fête!
Och Ellinor: jag tar hand om båtarna, jag tar hand om vännerna. Har bondat med vår granne på 4ème étage - Jonkafé-La jonque d'or som Annick pratade om. Dessutom har jag äntligen luskat ut vad vår brat heter, Sam, och jo det är hans bror. Massa mer - massa mer - allt jag skulle berätta om du var här.
upplagd av b-b-k
12/09/2006 03:05:00 em
2 kommentarer:
Du saknas mig, Lyon saknas mig, det gör ont i hjärtat av att inte vara där och dela allt det där med dig. Jag vet ju att det ligger så mycket mer bakom orden, meningarna, jag har också gått över broarna en tidig förmiddag i gårdagens kläder, jag önskar att jag kunde lägga mig mot dataskärmen och dyka upp någonstans vid Rhônekajen, sen skulle vi sitta i köket och prata, jag med uppdragna ben och du med en kopp te framför dig, om du var ledsen skulle jag klappa på dig.
Jag hoppas att du vet att även om jag nu är i Göteborg så är jag där hos dig, alldeles bredvid, nästan hela tiden.
Tar dina ord till mig och låter dem fylla mig med den där känslan - klapp-te-värme - av att du faktiskt är så närvarande. Och de geografiska mil som finns mellan oss betyder mindre ändå - i min värld så är du mycket precis här och snart, ja ganska snart kommer jag att vara precis där.
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida