mais vraiment

Känner mig något nöjd med mig själv. Lyckades genomleva en hel universitetssoirée igår - utan att rymma, sans être fâchée. Gjorde visserligen entré en och en halv timma försent, men jag stannade å andra sidan till ett. Och sedan tittade jag på film från samma år som jag föddes. Segt att man missade 80-talet alltså. Svart kajal: tuperat hår: axelvaddar: juppiestämning: ja, riktigt synd.

Just nu känns det som fortsättning och avslut på samma gång. Min promenad i Vieux Lyon igår var nästan som ett besöka en annan fransk stad, som om jag var på genomresa eller på semester någonstans. Doften av rostade kastanjer, trängseln bland shoppande turister. Men nej, det är inte jul än. Imorgon tenta i thème och på måndag i version. Just nu lite motgång eftersom jag har insett att mitt aktiva vokabulär faktiskt är mindre än vad jag trodde. Putain bordel de merde - det funkar inte lika bra i alla sammanhang.

Bah, alors il n'y a qu'à profiter des derniers jours. Mais vraiment, vraiment. Tåget till Paris går på onsdag morgon. Fullt inbördeskrig för en del av mig vill hem, en del vill absolut inte alls. Min sista vecka. Påminner mig själv; det är inte avsked - det är au revoir.

Imorgon fredag, en sista skål med universitetet. På många sätt känns det märkligt att kursen är på väg att ta slut, och med det så mycket annat. Jag kommer inte att åka tramen till Bron mer, halvöppna ögon och emmylou i öronen, sådana där trötta morgonar. Jag kommer inte kunna lyssna uppmärksamt på allt Annick har att säga om stadsplanering och det offentliga rummet, inte kunna se henne snörpa på munnen, ge iskalla, samhällskritiska kommentarer. Kommer inte att se litteraturläraren ramla in genom dörren, hela tiden på randen till utbrändhet, och höra honom uppgivet sucka över bristen på språklig kompetens, bristen på engagemang. Allt det känns märkligt, men samtidigt, samtidigt är jag så nöjd.

Mitt engagemang ja, det må ha varit bristande, och ingen kan anklaga mig för att ha suttit med näsan i böckerna, men trots det - på så många plan har jag varit fruktansvärt närvarande den här hösten. Så mycket mer än jag brukar vara. Den där höstdvalan som jag fruktade har tack och lov ännu inte infunnit sig, och den skall på det bestämdaste ännu inte göra det på ett tag. Det är bara att fortsätta hålla den här staden och dess människor varma och pulserande i mitt hjärta.

Nå, till ikväll jag har jag fått fyra biljetter till scoop live contest - lyons nya rock- och popscen. Tar med mig tre kursare till Transbordeur för det. På lördag skall jag försöka gå på un concert+after mix som de där kidsen jag träffade på marquisen en gång har på någon bar i 7ème. Och sedan allt annat som staden har kvar att erbjuda. Je suis trop content. Mais vraiment.