pass this on

Allt på franska förstås - på samma Grand Café des Négociants som jag satt på en söndagsmorgon i höstas (även då med svart kaffe på bordet, nej det här är inte nytt) - och på franska handlar det mesta om att förklara det franska. Den franska logiken ger:
Verkligen radikalt, det är att gå från naturvetenskap till universitetsstudier i historia och franska.
Absurd, det är att inte uppfatta hur Lyon till ytan är Frankrikes mest kyliga stad (det spelar ingen roll att jag framhåller att vi i Sverige är världsmästare på hårda fasader).
Att jag ägnar dagarna åt att försöka behärska fackbokens termer och begrepp, när det är gatans språk som ger överlevnadspoäng, ja det är alldeles förståeligt, helt glasklart faktiskt.

Sådan är alltså fransmannens logik. Vissa sidor som jag inte kan hantera ingår också. Arrogans och brist på självdistans och tron på relationen. Jag tror inte på relationen, jag vet att den bara är ett skal, och innanför är de alla otrogna. Men jag ska inte fördjupa mig, för min värld handlar mer om yta. Det handlar om en vintage Adidas-jacka köpt för tio euro i Toulouse. Om min lugg. Om the Knife, Robyn och Annie. Om Bape och Ice Cream sneakers. Sådana är samtalsämnena som engagerar, lyfter och motiverar. Mig åtminstone.