om jag skulle ha gjort ett skivomslag 1978 hade jag också velat se ut såhär

Eller det vill jag fortfarande.
I övrigt.
Det är som när man stiger av planet och någon drar ett streck över de fyra sista månaderna.
Det enda man kan ana av det som var är rökringarna som ljudlöst seglar upp mot himmelvalvet.
Det man ser har existerat sedan tidernas begynnelse och varje detalj är välkänd och förväntad. Lupinerna blommar i väggrenen, studentbilarna tutar sig ned kungsportsavenyn, kvinnor och män med mörka solglasögon och märken som blänker YSL, Dior, Fendi de sitter på uteserveringar i krispiga kläder och sippar på gigantiska glas caffe latte. Folk är kräftröda i sina solkänsliga ansikten, folk suckar över hettan, folk pratar som om de verkligen visste någonting om utbildningar och framtider. Själv går man till seven-eleven på hörnet och köper tuggummi tidigt på morgonen och sedan börjar man skriva listor. Man ser saker ta form som punkter och streck, man tar fram cykeln ut förrådet och börjar uträtta ärenden och för första gången på länge kan man pricka av saker på listorna.
Blir skötsam.
Välkomnar sig själv hem.

Man fångas åter in i famnen av familj och vänner, av en lillebror som lagar hamburgare och föräldrar som bjuder på restaurant och det får en att känna sig lycklig. Ett glas vin med vackra Sanaz och man försöker återta delar av liv som man inte varit delaktig i på månader. Man väntar och väntar på att finaste Sof skall tillfriskna och sedan sitter man plötsligt mitt emot varandra på Klaras och dricker rosé och piña colada och allting är som vanligt eller egentligen inte alls. Man sörjer att hon snart reser härifrån - alltid reser någon av oss.
Man besöker Kastellgatan och låter benen stiga fem trappor upp och in i någonting helt nytt. Man känner att här är hem, här kommer jag att trivas och så föds förhoppningen om att man trots hur staden är indrypt i påminnelser om ting som var, trots att de kastas en i ansiktet gång på gång, trots infekterade sociala strukturer och hierarkier som man inte ens tillåts ta del utav, trots allt det där kan man klara det.
Det finns en reträtt i höst, jag vill göra den vattentät.